kkksdk

Förresten, här ser ni en bild på mig med och en utan smink!!! EEEH synd bara att man inte ser mina ögon på bild två då. Men äsch, vem bryr sig liksom. Nu när jag hittat tillbaka till min gamla laptop med fungerade webbcam så kan jag så glatt börja ta egobilder för att lägga upp på bloggen - BACK TO NORMAL LIKSOM :D:D:D:D


Alltså ska snart visa er en bildskillnad på hur jag ser ut nu och hur jag såg ut förut när jag var aktiv bloggare...

Tänkte väl att en presentation om mig själv skulle göra sig gott här. Förmodligen mest för att jag själv ska reflektera över hur jag är som person och därmed också kunna dra någon nytta av den vetskapen.

 

Hursomhelst så heter jag Maria-Therese, är en sjuttonårig, kinder-maxi älskade tjej, levandes i Gävle. Fritiden brukade utspela sig i stallet men då jag för tillfälligt tagit en paus från hästeriet så är det ganska ostadigt på den fronten. Jag hoppas på att få rida en del privat så att jag slipper ridskolan, gillar inte att vara styrd att rida vissa specifika dagar i veckan. Dessa passar dessutom oftast dåligt med mitt dagsschema.

 

Numera spenderas min fritid i vimlet av skolböcker, på teatern eller bland ett gäng unga socialdemokrater. Man skulle kunna säga att jag är relativt kulturell, vilket kan vara felaktigt men det är väl lite den uppfattningen man kan få av mig.

 

I övrigt så tycker jag att det är otroligt obekvämt att skriva om mig själv, liksom att det alltid är jobbigt att prata om detta. Känslan blir lätt att man är oerhört egocentrisk, skrytsam eller att man på något sätt målar upp den bild som man själv vill passa in på. Så min uppgift blir idag att försöka bortse från detta och helt enkelt skriva om mig själv på det sättet som jag tror att andra skulle skriva och givetvis som jag själv uppfattar mig. Utan porträttering som sagt.

 

Om jag då skall börja beskriva mig själv som person. Som tidigare sagt så tycker jag att detta är väldigt svårt men nu ska jag på riktigt anstränga mig för att ge er en rättvis bild av hur jag är som person. Jag är en otroligt oegoistisk person. Jag lever väldigt mycket för att försöka hjälpa andra och jag ger väldigt gärna gåvor till de behövande. Jag är kämpar för jämlikhet och hatar allt som har kopplingar till rasism på ett eller annat sätt. Jag önskar ett klasslöst samhälle och en värld där djur blir mer rättvist behandlade. Ja, egentligen skulle jag kunna skriva flera hundratals sidor om detta men jag tror att ni förstår huvudsyftet.

 

Nu lär det låta som om jag är den mest sympatiska människan i världen, men detta stämmer väl endast till viss del. I vardagen, dvs med mina kära vänner – där är jag på ett helt annat sätt. Det jag syftar på nu är väl mest det faktum att jag är otroligt dominant bland mina vänner, jag gillar att ha makt och att bestämma saker är viktigt för mig. Envisheten är det som gör att jag oftast vinner, men sedan har jag en fallenhet för att vara ganska elak (sarkastisk) och även detta får mina argument att gå igenom utan att behöva ifrågasättas. ”Dominant much?” är mina vänners favorituttryck till mig och jag hör även ofta att jag är ”världens största bitch”. Det sistnämnda är väl mycket troligen ironsikt och jag tar aldrig illa vid när detta nämns. Idag uppfattas det snarare som ett skämt, vilket även märks i mina vänners uttryck vid dessa uttalanden. I övrigt så är jag en otroligt trevlig tjej som har svårt för att tycka illa om människor. Jag skiljer gärningar från människor och hittar alltid något positivt hos varje människa.

 

Tillbaka till det faktum att jag kan vara elak. Usch, det lät verkligen hemskt att skriva det hela på det sättet. Detta kan dessutom missförstås, vilket är något som jag definitivt vill undvika. Nej, jag brukar inte säga elaka saker till människor - jag är inte en sådan person. Däremot har jag lätt för ”nedvärdera”/få folk att känna att de har gjort något dåligt, genom det sättet som jag agerar mot deras handlingar. Mina vänner vet dock mycket väl om hur jag är som person och har då även lärt sig att hantera mina – ibland inte så trevliga svar/agerande, dessutom så menar jag aldrig något illa med dessa. Det råkar bara bli lite konstigt ibland. Att vara elak är också lite utav min humor, just för att jag vet att det är lite den ”imagen” som jag har och att mina vänner alltid skrattar åt det faktum att ”Ja men det är verkligen något som du skulle kunna säga på riktigt”. Nej, säga elaka saker och verkligen mena det. Det är definitivt inget jag skulle kunna göra med verkligt samvete.

 

Nej, nu känner jag att texten rinner iväg och blir den där otroligt egocentriska berättelsen trots mina bekämpningar mot att detta skulle ske. Jag vill bara avsluta med att säga att jag även kallas för nörd, pluggis och att jag ofta får höra ”Marre, vad har du för liv?”. Ja detta framkommer väl ofta p.g.a. det faktum att jag spenderar många timmar på biblioteket, med SSU samt hemma i skolböcker och massvis med skönlitteratur. Vissa kvällar spenderas bara hemma med en godispåse och en bra bok eller film, och där sitter jag väl i min ensamhet och gråter/bugar. Det händer även allt för ofta att jag spenderar mina kvällar på youtube och kollar på klipp på Olof Palme och alla hans uttalande, alternativt så tittar jag på Charlieissocoollike när han dummar sig. Ja, det varierar som sagt. Hursomhelst så kan jag lova er, jag HAR ett liv och jag har faktiskt vänner. Massa vänner.

 

NU skall jag dock inte prata mer om mig själv i detta inlägg. Allt resulterar bara i att det blir alldeles för långt. Kommer att återkomma till mig själv några miljontals gånger under denna blogg. Ni lär inte missa något. Så stay cool and I’ll see u soon ;)

...spenderas i skolbiblioteket med vänner. Vi sitter och tittar på gamla bilder och för min del så hittar man dessa på den här bloggen. HEMSKA ÄR DEM!

Notera att jag skrev kläderna idag. Ordet "outfit" låter alldeles för präktfullt, som om jag skulle tycka att looken var värsta sofistikerad - that's not the case.

Hejsvejs!

Funderar på att flytta över till en ny blogg med nytt namn. Fortfarande under blogg esses styre dock. Jag vill få borta allt mitt gamla liv, börja om på nytt men samtidigt behålla det här bloggnamnet. Åh. Jadu livet, vilket äventyr.

På ett flertal bloggar kan man idag läsa om Ricinoljan. Ett laxeringsmedel som används mot förstoppning men som även har blivit väldigt populär för användning till håret.
Varför?
Jo det sägs att oljan ska stimulera hårbotten och göra så att håret känns friskare och dessutom ska det växa betydligt snabbare. Det sägs att resultat känns efter redan första användningen och att hårlängdens resultat syns efter bara 2 veckor!!

Det var not lite mer än en månad sedan jag började att använda ricinoljan och jag kan definitivt säga att det har gett resultat. Mina vänner är avundsjuka på att mitt hår ser så välvårdat ut (även om det är slitet i topparna, plattat för mycket..) och dessutom så har mitt hår verkligen växt snabbare än vanligt.
Jag är otroligt nöjd över att jag testade ricinoljan, den gör mirakel för mitt hår. Jag ser verkligen fram emot att använda det mer i framtiden och jag hoppas att min hår fortsätter att påverkas så positivt av oljan som den gör idag.

Hemma har jag för tillfälligt en hel flaska oöppnad ricinolja (1 L) samt en 100 cl liten flaska som är det är ca. 4 kur-omgångar kvar i. SÅ HIMLA SKÖNT!!!

Det roliga är att min mamma också älskar Ricinolja, så det var hon som köpte liters flaskan till oss båda i julkapp. Hur underbart?

Ricinolja finns att köpa på Apoteket för ca 40 kronor (62cl). Annars brukar det även finnas andra flaskor i hälsobutiker.