Nu ska jag säga det. Precis som det är, för jag vet, att där ute finns det tusentals som känner precis som jag gör.
För det jag känner är inte ovanligt.
Jag har svårt för att bli kär. Bli kär på riktigt. Det är något jag inte kan uppnå.

Detaljer tänker jag inte gå in på. Förklara exakt varför och hur jag känner. Men jag kan umgås med killar. Bara det inte blir "för mycket". Ånej, tro nu inte att jag är homosexuell, för det är jag inte, men jag accepterar dem som är det. Jag är inte bisexuell heller. Jag är hetero.

Men sedan har jag väldigt svårt att tycka att en kille är snygg också. Det är faktiskt det jobbigaste. När man sitter med vänner på facebook, och så ska de visa "snygga killar" och alla instämmer "ja, han är ju jätte snygg" eller något i den stilen. Men så sitter jag där och kollar på bilden på killen, undrar, var är det snygga?
På stan, på internet, skolkataloger osv. Nej, jag hittar aldrig någon jag tycker är riktigt snygg.
Oftast, tycker jag att dem faktiskt är väldigt fula. Och det spelar ingen roll om ni kommer med tramset "sluta vara så utseendefixerad", för det är jag inte. Men jag har aldrig hört en tjej säga, att hon är tillsammans med någon kille hon tycker är ful och oattraktiv.
Så innerst inne är vi väl alla utseende fixerade?

Men okej. EN kille, en endaste kille får mig att beundra hans skönhet. Det finns alltså EN kille som jag tycker är snygg, men han känns ju ouppnårlig, han ÄR ouppnårlig.
Orkar inte förklara varför, men när jag visar honom så hoppas jag att ni förstår varför.


 Lånad bild.

André Bentzer, modell hos Mikas.
Idag mest känd som modell för JC.