Ungefär så har jag tänkt hela dagen. Eller ja, den delen av dagen som har gått alltså.
Måste TYVÄRR säga att jag inte riktigt passar in i min klass. Inte så att jag är mobbad eller så, det är jag verkligen inte - men det finns ingen som jag kan prata ut med. Ingen som jag delar samma humor och intressen och sådant med. Finns ingen jag kan vara mig själv med. Jag är mig själv i skolan, definitift, men jag kan liksom inte prata om de jag vill prata om, då skulle de andra bli brybjörnar och jag vet ju hur jobbigt det kan vara om en person går och tjatar och tjatar om dens egna intresse eller något som har hänt - man tröttnar direkt.

De är inte det att jag tycker att de i klassen är dumma eller att jag inte kommer överens, problemet är liksom bara att jag inte funnit någon "som mig" i min klass.
EN är jag jätte tacksam för att hon finns, jag litar på henne - men som synd är så har vi glidit ifrån varrandra endel, man får ju nya vänner med tiden och så..
LR är jag också jätteglad för att hon går i min klass, hon och jag delar lite intressen och jag litar på henne. Däremot känns vi inte lika "tighta" som tidigare, och det är inte så mycket man kan göra åt precis - man går vidare, dessutom så trivs vi med olika personer.

Å ja, jag kan nämna flera positiva saker med alla i min klass tror jag, men fortfarande känner jag att jag inte passar in. Jag har inte samma intressen som min klass (då menar jag inte bara ridning, utan så hilma mycket mer..), jag är en helt annan person och har en annan humor än nästan hela min klass.
Så känner jag. Nu vet ni, alla ni fina klasskompisar som läser min blogg!
Det är så jag känner, oinpassande. Jag tycker att ni alla är jättesnälla, men jag har helt enkelt inte samma sett att leva som ni - och man kan ju inte alltid vara bästav.


Nu kommer säkert många reagera, men som sagt.. Jag tycker inte ILLA om er, jag tycker bara att jag inte hittat rätt i våran klass och det behöver absolut inte betyda något illa. Hoppas ni kan skilja på det!