Tänk att av alla möjligt länder i hela världen hamnade jag i just Sverige.
Jag kunde lika gärna ha hamnat i Afrika, och varit ett barn vars högsta önskan var att få tillräckligt med mat varje dag.
Istället är jag en halft bortskämd 14 åring tonårs unge som sitter å inte kan välja vilken av flera olika sorter lyxiga grejjor jag vill spendera mina pengar jag får varje månad.
Men jag tror faktiskt att de barnen i Afrika som spelar fotboll med sina vänner, som dom själv gjort av tygbitar jag tror dom lever ett mer naturligt liv och även roligare en vad vi gör.
Om man då bortser från alla sjukdomar och fattigdomar, men dom får en helt annan vänskap till varran, en vänskap som jag aldrig skulle få med mina grannar t.ex.

Det är konstigt att världen är så himla stor, men ändå samtidigt så himla liten..

Jag skulle dock inte vilja bya bort mitt liv mot någon annans, inte en rik, inte en fattig. Jag lever det perfekta livet enligt mig själv, jag har massvis med vänner, jag har det jag behöver ha och jag känner att jag trivs i mig själv.
Visst är inte heller jag glad alla timmar på en vecka, men i stort sätt är allt som jag vill.
Är man rik, och bara spenderar pengar på saker för att det är roligt och sådant, tror jag faktiskt inte att det blir lika roligt att shoppa som det är när man shoppar färre gånger.

Ju mindre man shoppar, ju mer har man ju att se fram emot (även om nu jag handlar rätt ofta..).
Men jag lär ju säga att jag inte är ett dugg avundsjuk på de barn som får hela sitt barnbidrag och sedan inte har en krona kvar på kontot i slutet av månaden.
Jag har det perfekt, precis som jag vill ha det och jag glädjer mig av det.

Är ni fler som håller med mig, visst finns det för många bortskämda barn & ungdomar?
Kommentera gärna!

Puss&Kram